Trygga barn, trygga föräldrar

Johannas tankar:

En klok och enkelt skriven bok om anknytning och barnperspektiv. Vad en god respektive dålig anknytning faktiskt innebär för ett barns hjärna. Moen redogör även för hur vi som föräldrar ska agera som omsorgspersoner och trygga ledsagare och hitta en balans mellan dessa två förhållningssätt. Vissa påståenden som att barn med dålig anknytning är mer sjuka eller mer gnälliga och upproriska rör upp något oroligt i mig. Jag tror inte alls att detta är bokens syfte då författaren vill informera och upplysa men reaktionen på liknande uttalanden kan ändå leda till otillräcklighetskänslor i svaga stunder. Läs den och låt dig informeras men döm inte dig själv för hårt. Ingen människa kan uppnå perfektion, bara självinsikt. Vi gör alla vårt yttersta för att våra liv ska gå ihop och bli så fina som möjligt.

Mari funderar över boken:

Det här är en viktig bok, viktig i den bemärkelsen att den förespråkar lyhördhet inför barnet och dess behov och viktig för att den lyfter anknytningsteorin. Det är verkligen djungel om en letar efter böcker kring föräldrarskap och många är tyvärr enligt min mening tveksamma eller rent ut sagt dåliga. Den här boken har många kvaliteter, den lyfter hur viktig relationen och anknytningen är. Hur viktigt det är att svara på barnens signaler av närhet, tröst och behov av omsorg. Att de gråter av en anledning men också att tystnad hos ett barn kan vara tecken på att det är i behov av någonting. Den tar tydligt avstånd från schemametoder och det gillar jag!

Jag tycker det är positivt att man är öppen för olika alternativ när det gäller blöjor och potträning. Här vidgas mina vyer ytterligare även om jag läst en del om alternativ till blöja redan förut.

Boken tipsar om hur man vägleder sitt barn i sociala sammanhang "Man behöver inte använda tvång eller manipulation -det räcker att visa hur man gör!" Så sant! Inte alltid helt lätt att leva upp till men verkligen eftersträvansvärt och viktigt!

Ibland kan jag känna att boken blir lite väl klinisk, när man pratar om att ge mumsbitar, för det mina tankar mer till ett djur än till ett barn. Jag som är pedagog, fostrad i Vygotskij anda tycker också det är lite svårt att ta till mig att de delar in utveckling så tydligt efter barnets ålder. Jag tänker att miljön måste spela in på barnets utveckling. Eftersom boken saknar källförteckning är det lite svårt att undersöka vilken forskning man stödjer sig på.

Jag tycker också det blir lite svartvitt ibland, när läsaren rekommenderas att inte lägga ifrån sig sitt spädbarn utan alltid ha det antingen i famnen eller alldeles intill funderar jag på vad de rekommenderar när man har ett storasyskon som också har behov.

Men i det stora hela är detta en bok som förmedlar en positiv barnsyn, där barnet och dess behov är det som är viktigt. En viktig och läsvärd bok i djungeln av föräldrarskapsböcker.

Jag vill passa på att tipsa om den här boken 
om man vill läsa mer om anknytning. Den beskriver anknytningsteorin på ett enkelt sätt med exempel från vardagen.