Alfons

Kan inte låta bli att skriva lite om Alfons som nu kommit i hetluften i och med att man visade en film, Alfons och Odjuret på en förskola i Malmö, ett barn blev rädd, föräldrarna anmälde detta och man beslöt att förbjuda all filmvisning ett tag framöver på förskolorna i Malmö.

Jag förstår att Alfons och odjuret väcker känslor, både rädsla, ilska och skam är affekter som är tydligt förekommande i boken och som därför är lätta att känna när man läser Alfons. Det är känslor som är obehagliga men inte farliga i måttlig mängd. Det är känslor som finns och som behöver bekräftas och bearbetas. Det handlar alltså hur vi hjälper barnen att ta hand om dessa känslor. När vi bekräftar barnen i deras känslor säger vi att det är okej att känna, vi benämner och barnen lär känna sina känslor och det obehagliga försvinner så småningom. Jag tycker därför beslutet är märkligt. På något sätt säger det ju att alla känslor inte är okej.

 Jag gillar att läsa Alfons men kan ibland tycka att det är lite konstigt formulerat, som i God natt Alfons Åberg där Alfons beskrivs som busig i bland och snäll ibland. Man kan väl vara snäll även om man är busig, och att han tigger om en saga och pappan är så snäll och läser, som om det skulle vara en uppoffring. På bilden ser de dock ut att ha det ganska mysigt.

 Flyg sa Alfons Åberg är också en fantastisk bok om hur barn och vuxna kan mötas i den fantastiska leken. Den här boken är dessutom lite könsrollsöverskridande och det gillar jag starkt!

 

Min personliga favorit är Lycklige Alfons, om att det kan vara bra att ha tråkigt. I tristessen föds liksom kreativiteten.

 /Mari