Blir ibland smått stirrig när jag tänker på hur fort vardagen snurrar och så mycket som ska hinnas med. Vad ska prioriteras och vad ska prioriteras bort? Kan verkligen förstå människor som beskriver det lite som ett ekorrhjul och lockas ibland av att bara ta min familj och kliva av. Pausa lite och andas. Njuta i samvaro. Jomenvisst jag har ju varit ledig sådär attans länge i sommar och jag trivs verkligen på mitt arbete med barnen i förskolan. Någonstans förundras jag ändå. Vad är det vi håller på med i samhället idag. Vi jobbar långa dagar, hem lagar mat och iväg på diverse aktiviteter på kvällarna. Jag tänker att som förälder har jag ansvar för att säga stopp. Stopp för umgänge med vänner fast det är väldigt roligt. Stopp för fritidsaktivitet nummer 3 även om det verkar spännande. Stopp för önskemålet om övernattning den här helgen också även om det säkert bygger upp vänskapsrelationen. Jag säger stopp och nej när jag ser att behovet av vila och samvaro i familjen är viktigare. Jag vill att mina barn ska lära sig att säga Stopp och Nej när de behöver det, alltså måste jag visa att man kan och hur man gör!
När vardagslunken är igång igen känner jag att lässtunden på kvällen om möjligt är ännu viktigare, då är det kvalitetstid för mig och mina barn.
/Mari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar