När det för några år sedan beslutades att de nytryckta böckerna om
Pippi skulle sakna ordet neger bröt helvetet lös i de svenska stugorna.
Nu hade väl den ängsliga politiska korrektheten gått för långt. "Gå in
och ändra i vår saga om Pippi? Snart får vi väl inte säga finska pinnar
eller vitsippa heller?" Löd den kränkta vita medelklassens klagosång vid
matborden alltmedan chokladbollarna fastnade i gommarna som ändå inte
smakade lika gott som de gjorde förr när en fick kalla dem för dess
rätta namn...
Varför togs det då bort? För att ordet neger är ett
förlegat ord som kommer ifrån kolonialtiden när vita utsåg sig själva
till högre stående (vilket vi ibland fortfarande gör). Ordet står för
miljoner själars sorg och vi kan alltså inte bestämma att människor inte
ska må dåligt när de nedskrivs till en slags andra klassens medborgare
bara för vår nostalgivurm ska få vara ifred. Saken är den att Astrid
Lindgren insåg detta själv och uttryckte under en intervju från
Expressen 1970, att hon ångrade att hon gjort Pippis pappa till
negerkung. Hon ville alltså själv ändra i kommande nya upplagor men
förlaget Rabén och Sjögren fortsatte att ge ut orginalutgåvan från 1945.
Förlaget och Saltkråkan AB som äger alla rättigheter till hennes verk
har alltså inte gjort någon större retuschering mot hennes vilja eller
principer när de genomfört förändringarna.
Jag kan inte se några
problem med att justera nyutgåvor av gamla böcker. Många författare
reviderar själva sina verk innan nyutgivning. Det är inte så svårt att
ta av den där offerkoftan, kavla upp armarna, baka på golvet och ge
någon en guldpeng...
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar