Vi (jag) vill att barn ska växa upp till ifrågasättande individer. Att de ska våga stå upp för sin person och sin åsikt, vara källkritiska och kreativa. Ändå sätter vi upp en fasligt massa regler som vi förväntar oss att barnen ska lyda under, ifrågasätts dem upplever jag att vuxenvärlden ofta reagerar med irritation. Jag tänker att detta rimmar dåligt ihop. Jag vet skolor och familjer där de finns de mest märkliga regler och tänker att det bara är sunt om dessa ifrågasätts.
Jag blev väldigt förtjust i den här boken som uppmuntrar lite hyss mot gängse regler
Men en del regler behövs ju faktiskt, eller? Ja absolut, och jag är övertygad om att barn också är medvetna om detta. Men har man en massa regler som känns omotiverade väcker det iallafall upprorsmakaren i mig, och jag tänker att det är inte annorlunda för den som är liten. Jesper Juul skriver om att barn vill samarbeta bara de kan, och han skriver också om att använda ett personligt språk. Det vill säga det är lättare att förhålla sig till en regel som man förstår varför den finns och att den är viktig för någon. Så håll dig till de regler och normer som faktiskt är viktiga för dig och de runt om kring dig och strunta i resten ;-)
/Mari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar