Jag skulle ljuga om utseendet inte betyder något. Det spelar roll hur vi ser ut för vår framtid, hur vi blir bemötta och vilka slags jobb vi får. Vi bär våra varumärken utanpå. Har vi ett välvårdat och vältränat yttre utstrålar det säkerhet, karaktärsvilja och förmågan att kunna pressa sig hårt för att nå sina mål. Hur nås en inte av den pressen och detta tydliga budskap? Jag låter ofta fåfängan fara iväg med mig. Som barn av min tid förkastar jag en rad av mina yttre tillkortakommanden när det där provrumsbelysningsskenet drar som en röntgen över varje por. Men i mitt vuxna 31åriga jag så har jag numer förmågan att dra i nödbromsen.
Min syn på mitt utseende ska aldrig få hindra mig från att leva. Jag tror inte utseendets roll någonsin kommer sakna betydelse men jag hoppas att värderingarna och fokuset kommer att förflyttas. I takt med att vi själva väljer att tänka och prata annorlunda. Precis som vi resonerar kring barnen behöver vi resonera kring oss själva. Framhäv varandras inre kvaliteter istället för yttre prestationer. Alla bär ett vackert väsen inom sig, som vill leva, lära och älska livet. Om vi slutar att kommentera varandras kroppar och istället pratar om vad som får oss att glöda så har vi kommit en bra bit på vägen. Vi är värda att lysa!
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar