Det är inte så mycket att det görs utan hur. Jag förstår mekanismen och behovet bakom. Barnen och deras framfart i livet är de stoltaste ögonblicken i våra liv och de vill vi gärna dela med hela världen. Om en bild publiceras på ett barn som t.ex. precis lärt sig gå eller krypa och avsändaren skriver om själva händelsen som stor och magisk så känns det inte fel. Då är det det stora i att barnet just erövrat ännu en del som är det fina.
Om det däremot är prestationen och jämförelsen med andra barns utvecklingssteg som är fokuset blir jag tveksam. Det är stor skillnad på att glädjas med sitt barns bemästrande och kämpande för att hantera världen än på att jämföra och mäta dess prestationer. Kan hända att jag övertolkar och utgår från min egen känslovärld men för mig och som jag ser det skapar dessa mätningar bara otillräcklighets känslor. Vi som föräldrar blir osäkra och kanske sätter en onödig och omedveten press på barnen att prestera för att passa in i normen. Alla har sin egen livsväg och i jämförelsen av väldigt små barns prestationer känns det i det stora hela ganska värdelöst. En del lär sig krypa sent och prata tidigt för andra är det tvärt om.
Det är ingen bedrift att sova i egen säng, sluta med blöja tidigt, aldrig ha napp eller alltid ha napp, om amningens vara eller ickevara. Hit hör inga värderingar eller prestationsjämförelser. Det rör bara barnets bästa.
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar