Nyss uppstigen efter en misslyckad läggning. Alla ärkefel begicks.Tålamodet rök innan tandborstning. Liten som blev lyft av arg mamma, liten som fick tandborste i munnen mot sin vilja. Liten som hade svårt att somna och en mamma utan empati som suckar högt. En mamma som bara hade behövt förstå och krama men som inte orkade.
Att veta att jag gör fel men ändå fortsätta, att inte ta ansvar för sin egen slitenhet, att känna sig så ner i skorna misslyckad som mor. Så ska en fortsätta, bära sin skam på ryggen. Säga förlåt och gråta lite. Genomleva vargtimma. Älta allt till förbannelse. Vakna och försöka på nytt. Vill inte gömma mig för känslor som inte gärna visas i våra vackra kulisser till cyberliv. Tror det är bra att bjuda på lite vanligt jävla slitliv ibland. Jag är både mörker och ljus, en människa.
En stor kram till alla skamfilade, kämpande och älskade medmänniskor där ute. Vi är ganska fina ändå.
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar